Spööken!
Många skrattar säkert rakt ut när man börjar prata om spöken och det kan jag förstå om man aldrig sett eller kännt av nåt!
Men jag som både ser och känner av dem titt som tätt kan ju inte blunda för det, och jag vill inte göra det heller!
Jag har i alla år alltid sagt att jag kännt av nåt på nedervåningen hos mamma och pappa, som kan börja jaga mig upp för trappan och jag känner mig lite "otrygg".
När jag sov över där utan att Timmy var med för några veckor sen, så började Jasper skrika på morgonen och ville ha en ny blöja. Så jag fick springa ner och hämta då jag glömt dem nere. När jag är nere och letar efter dem så hör jag hur nån springer in i mitt sovrum på övervåningen, Bra tänkte jag, mamma är vaken och kan säga vart hon lagt dem. Men när jag går upp och kollar och ska fråga vart hon lagt blöjorna så är det ingen i rummet mer än Jasper, och kollar in i mammas rum och hon sover.
Sprang ner igen för att fortsätta letandet efter blöjorna och då hör jag igen att nån springer in i mitt sovrum... Okej tänkte jag, mamma sover och Kenzo ligger nere! Hittade blöjorna och gick upp och bytte och ingen var ju i rummet!
Frågade mamma på morgonen om hon var säker på att det inte fanns ett spöke i huset. Hon brukar vara mer "känslig" för sånt än jag. Men hon har inte kännt nåt men jag däremot har märkt av nåt länge och vi har pratat om det men hon har nästan vart säker...
Men idag fick mamma svar från en som pratar med hundar, hon hade fått en bild på Kenzo och pratade om honom precis som om hon kände honom. Det är så coolt! Behöver inte ta upp allt hon sagt om honom MEN han berättade att han tyckte den lilla flickan på runt 4 år var jobbig när han skulle sova... Hon var jättesnäll men klappade honom hela tiden så han fick inte sova! Då går det upp ett ljus för mamma och mig, det är därför båda hundarna vi haft gått runt och flyttat på sig om nätterna. Kenzo gömmer sig till och med i mammas garderob för att få vara ifred! Och det är hon som busat, och "jagat" mig upp för trapporna, hon vill bara leka! :) Och när jag var nere och hämtade blöjor och Jasper skrek så sprang hon ju bara in för att kika till honom!
Intressant och veta vart hon kommer ifrån och hur hon dog, men eftersom hon aldrig riktigt visat sig (mer än för hundarna) så blir det svårt! Men hon som pratade med Kenzo ska försöka att få henne att gå över till andra sidan :)
Som sagt, ingen behöver tro mig och får gärna skratta men som sagt. Jag hade ju inte fel, det var nån där! ;) Haha! Har många spökhistorier men låter det nog vara med denna :)
Nu är Jasper och skiter i gåstolen så snart blir det blöjbyte sen ska vi ut på en promenad!
Men jag som både ser och känner av dem titt som tätt kan ju inte blunda för det, och jag vill inte göra det heller!
Jag har i alla år alltid sagt att jag kännt av nåt på nedervåningen hos mamma och pappa, som kan börja jaga mig upp för trappan och jag känner mig lite "otrygg".
När jag sov över där utan att Timmy var med för några veckor sen, så började Jasper skrika på morgonen och ville ha en ny blöja. Så jag fick springa ner och hämta då jag glömt dem nere. När jag är nere och letar efter dem så hör jag hur nån springer in i mitt sovrum på övervåningen, Bra tänkte jag, mamma är vaken och kan säga vart hon lagt dem. Men när jag går upp och kollar och ska fråga vart hon lagt blöjorna så är det ingen i rummet mer än Jasper, och kollar in i mammas rum och hon sover.
Sprang ner igen för att fortsätta letandet efter blöjorna och då hör jag igen att nån springer in i mitt sovrum... Okej tänkte jag, mamma sover och Kenzo ligger nere! Hittade blöjorna och gick upp och bytte och ingen var ju i rummet!
Frågade mamma på morgonen om hon var säker på att det inte fanns ett spöke i huset. Hon brukar vara mer "känslig" för sånt än jag. Men hon har inte kännt nåt men jag däremot har märkt av nåt länge och vi har pratat om det men hon har nästan vart säker...
Men idag fick mamma svar från en som pratar med hundar, hon hade fått en bild på Kenzo och pratade om honom precis som om hon kände honom. Det är så coolt! Behöver inte ta upp allt hon sagt om honom MEN han berättade att han tyckte den lilla flickan på runt 4 år var jobbig när han skulle sova... Hon var jättesnäll men klappade honom hela tiden så han fick inte sova! Då går det upp ett ljus för mamma och mig, det är därför båda hundarna vi haft gått runt och flyttat på sig om nätterna. Kenzo gömmer sig till och med i mammas garderob för att få vara ifred! Och det är hon som busat, och "jagat" mig upp för trapporna, hon vill bara leka! :) Och när jag var nere och hämtade blöjor och Jasper skrek så sprang hon ju bara in för att kika till honom!
Intressant och veta vart hon kommer ifrån och hur hon dog, men eftersom hon aldrig riktigt visat sig (mer än för hundarna) så blir det svårt! Men hon som pratade med Kenzo ska försöka att få henne att gå över till andra sidan :)
Som sagt, ingen behöver tro mig och får gärna skratta men som sagt. Jag hade ju inte fel, det var nån där! ;) Haha! Har många spökhistorier men låter det nog vara med denna :)
Nu är Jasper och skiter i gåstolen så snart blir det blöjbyte sen ska vi ut på en promenad!
Kommentarer
Trackback
